蜜桃交友

Andrea Tornielli

Tre kapitel ger grunden för uttalandena i det fjärde, tillägnat "några allvarliga kränkningar av den mänskliga värdigheten": det är ""-deklarationen från Dikasteriet för Trosläran. Den huvudsakliga nyheten i dokumentet, som är ett resultat av ett fem år långt arbete, är att man har ställt nyckelteman från det senaste påvliga magisteriet vid sidan av de bioetiska. I listan över kränkningarna av den mänskliga värdigheten finner man, samtidigt abort, dödshjälp och surrogatmoderskap, krig, fattigdom, migranter och människohandel. Den nya texten bidrar alltså till att övervinna den befintliga splittringen mellan de som enbart koncentrerar sig på försvaret av ofödda eller döende människoliv, och glömmer många andra attacker mot mänsklig värdighet och, vice versa, de som enbart koncentrerar sig på försvaret av de fattiga och migranterna, och som glömmer bort att livet måste försvaras från befruktningen till dess naturliga slut.

Grundläggande principer

De tre första delarna av dokumentet erinrar om de grundläggande principerna. "Kyrkan upprepar och bekräftar, i ljuset av uppenbarelsen, den "mänskliga personens ontologiska värdighet, skapad till Guds avbild och likhet och återlöst i Kristus Jesus" (1). Dokumentet kritiserar dem som reducerar en person till "en varelse som kan resonera" och följaktligen hävdar att 鈥漞tt ofött barn inte skulle ha personlig värdighet, inte heller skulle en icke-självförsörjande äldre person, eller någon med en psykisk funktionsnedsättning, ha det. Kyrkan insisterar tvärtom på varje mänsklig persons värdighet, just för att den är inneboende, och förblir bortom alla omständigheter" (24). Vidare betonar man att "begreppet människovärde ibland används missvisande för att rättfärdiga en godtycklig uppsättning nya rättigheter... som om den skulle garantera och förverkliga varje individuell preferens eller subjektiva önskan (25).

Fattigdom, krig och människohandel

Dokumentet presenterar sedan listan över "några allvarliga kränkningar av människovärdet". Först och främst talar vi om "fattigdomens drama", "en av samtidens största orättvisor" (36). Sedan kommer krig, «en tragedi som förnekar mänsklig värdighet» och «som alltid är ett "mänsklighetens nederlag"» (38), till den grad att «det idag är mycket svårt att stödja de rationella kriterier som utvecklats under andra århundraden för att tala om ett möjligt 鈥漴ättvist krig鈥濃�� (39). Listan fortsätter med "migranterna", vars "liv sätts på spel för att de inte längre har möjlighet att skapa en familj, arbeta eller försörja sig" (40). Dokumentet fokuserar sedan på "människosmuggling", som har "tragiska dimensioner" och definieras som "en ovärdig aktivitet, en skam för de samhällen som hävdar att de är civiliserade", och man uppmanar "exploatörer och klienter" att göra en allvarlig samvetsrannsakan (41). På samma sätt uppmanar dokumentet till att bekämpa "handel med mänskliga organ och vävnader, sexuellt utnyttjande av pojkar och flickor, slavarbete, inklusive prostitution, narkotika- och vapenhandel, terrorism och organiserad internationell brottslighet" (42). Det nämner även "sexuella övergrepp", som lämnar "djupa ärr i hjärtat på dem som utsätts för det" (43). Listan fortsätter med diskriminering av kvinnor och våld mot dem, och nämner "påtvingad abort, som drabbar både mor och barn, för att tillfredsställa mäns själviskhet"; samt "utövandet av månggifte" (45). Dokumentet fördömer mord på kvinnor (46).

Abort och surrogatmoderskap

Dokumentet fördömer även starkt abort: 鈥嬧��«bland alla de brott som människan kan begå mot livet, har abort egenskaper som gör den särskilt allvarlig och bedrövlig» och man noterar att «försvaret av ofödda liv är intimt kopplat till försvaret av alla andra mänskliga rättigheter" (47). Det betonar även ett starkt nej till surrogatmoderskap, "genom vilket barnet, med oerhörd värdighet, behandlas som ett rent objekt", en praxis "som allvarligt skadar kvinnans och hennes barns värdighet ... genom utnyttjandet av moderns materiella behov. Ett barn är alltid en gåva och bör aldrig vara föremål för ett köpekontrakt." (48) Listan nämner sedan dödshjälp och assisterat självmord, och påminner om att "lidande inte får patienten att förlora sin värdighet som är inneboende och oförytterlig" (51). Dignitatis Infinita talar därför om vikten av palliativ vård och undvikandet av «oproportionerliga behandlingsterapier eller ingripanden", och upprepar att "livet är en rättighet, inte döden, som måste välkomnas, inte ransoneras" (52). Bland de allvarliga kränkningarna av den mänskliga värdigheten finns också "kassering" av funktionshindrade (53).

Genusteorin

Efter att ha upprepat att "varje tecken på orättvis diskriminering och särskilt varje form av aggression och våld" måste undvikas mot homosexuella människor, vilket "strider mot den mänskliga värdigheten" och fördömt att homosexuella på vissa ställen "fängslas, torteras och till och med berövas livet" (55), kritiserar dokumentet genusteorin, "som är mycket farligt eftersom det raderar skillnader i anspråket att göra alla lika" (56). Kyrkan erinrar om att "viljan att förfoga över sig själv, som genusteorin föreslår... betyder inget annat än att ge efter för människans uråldriga frestelse att vara Gud" (57). Genusteorin "vill förneka den största möjliga skillnaden mellan levande varelser: den sexuella" (58). Dokumentet ser därför könsbyte som negativt, även om «det inte innebär att man utesluter möjligheten att en person som lider av uppenbara genitala anomalier vid födseln eller som utvecklas senare kan välja att få medicinsk hjälp för att lösa sådana anomalier» (60).

Digitalt våld

Dokumentets lista på 鈥漚llvarliga kränkningar av den mänskliga värdigheten" kompletteras med "digitalt våld" och nämner de "nya former av våld som sprids genom sociala medier, till exempel nätmobbning" och "spridningen av pornografi liksom utnyttjande av människor för sexuella ändamål eller gambling" på nätet (61). Deklarationen avslutas med att man uppmanar till "att placera respekten för den mänskliga personens värdighet, bortom alla omständigheter, i centrum för engagemanget för det gemensamma bästa och för varje rättssystem" (64).