蜜桃交友

Pope

Heliga stolens presstjänst har publicerat påven Franciskus inför den allmänna audiens som skulle ha hållits onsdagen den 19 februari, men som ställdes in på grund av påvens sjukhusvistelse på Policlinico Universitario Agostino Gemelli IRCCS. Nedan följer texten där påven i raden jubelårskatekeser om ”Jesus Kristus vårt hopp. Jesu barndom”, reflekterar över ’de vise männens besök hos den nyfödde konungen’.

Kära bröder och systrar! I evangelierna om Jesu barndom finns det en episod i Matteus berättelse: de österländska stjärntydarnas besök. Några visa män lockas av en stjärna, som i många kulturer är ett tecken på att någon enastående person skall födas, och reser från östern utan att veta exakt vart de är på väg. Dessa är de vise männen, som inte tillhör förbundets folk. Förra gången talade vi om herdarna i Betlehem, marginaliserade i det judiska samhället eftersom de ansågs vara ”orena”. Idag möter vi en annan kategori, utlänningarna, som omedelbart anländer för att hylla Guds Son som har trätt in i historien med ett helt nytt konungadöme. Evangelierna berättar därför tydligt att de fattiga och utlänningarna är bland de första som bjuds in för att möta Guds barn, världens Frälsare. 

De vise männen representerar både de ursprungliga folkslagen, som skapades av Noas tre söner, och de tre kontinenter som var kända under antiken, Asien, Afrika och Europa, samt de tre faserna i människans, liv, ungdom, mognad och ålderdom. Bortom varje möjlig tolkning är de män som inte står stilla utan som, i likhet med de stora kallade i den bibliska historien, känner uppmaningen att röra på sig, att vandra. De är män som vet hur man ser bortom sig själva, de vet hur man blickar uppåt. 

Deras intresse för stjärnan som stiger upp på himlen får dem att bege sig till Juda land, till Jerusalem, där de möter kung Herodes. Deras naivitet och tillit när de ber om information om judarnas nyfödde kung kolliderar med Herodes skarpsinne, som, upprörd av rädslan att förlora sin tron omedelbart försöker se vad som är sant och kontaktar de skriftlärda och ber dem undersöka saken.

Den jordiske härskarens makt uppvisar på så sätt hela sin svaghet. De skriftlärda känner till Skriften och berättar för kungen var Israels folks ledare och herde enligt Mikas profetia skulle födas (Mika 5:1): lilla Betlehem och inte stora Jerusalem! I själva verket är det så, som Paulus påminner korintierna om, att ”det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam” (1 Kor 1:27).

Men de skriftlärda, som vet exakt var Messias föddes, visar vägen för andra, men själva rör de inte på sig! Det räcker faktiskt inte med att känna till de profetiska texterna för att ställa in de gudomliga frekvenserna, man måste själv sjunka in och låta Guds ord återuppväcka längtan efter att söka, att tända önskan att se Gud.

I detta ögonblick frågar Herodes i hemlighet, som bedragare och våldsverkare gör, de vise männen om den exakta tidpunkten för stjärnans uppkomst och uppmanar dem att fortsätta sin resa och sedan återvända för att ge honom nyheter, så att han också kan gå och tillbe den nyfödde. För dem som är knutna till makten är Jesus inte ett hopp att välkomna, utan ett hot som måste elimineras!

När de vise männen ger sig iväg igen dyker stjärnan upp igen och leder dem till Jesus, ett tecken på att skapelsen och det profetiska ordet är det alfabet som Gud talar med och låter sig hittas genom. Synen av stjärnan väcker en okontrollerbar glädje hos dessa män, eftersom den helige Ande, som rör hjärtat hos alla som uppriktigt söker Gud, också fyller det med glädje. Efter att ha kommit in i huset faller de vise männen ned på knä, tillber Jesus och ger honom dyrbara gåvor, värdiga en kung, värdiga Gud. Varför gör de det? Vad är det de ser? En gammal författare skriver: de ser ”en ödmjuk liten kropp som Ordet har antagit; men gudomlighetens härlighet är inte dold för dem. De ser ett spädbarn, men de tillber Gud” (Cromatius av Aquileia, Kommentar till Matteusevangeliet 5:1). De vise männen blir på så sätt de första troende bland alla hedningar, en bild av den kyrka som samlats från alla språk och nationer.

Kära bröder och systrar, låt oss också sätta oss själva i skola hos de vise männen, hos dessa ”hoppets pilgrimer” som med stort mod vände sina steg, sina hjärtan och sina ägodelar mot den som är hoppet inte bara för Israel utan för alla folk. Låt oss lära oss att tillbe Gud i hans litenhet, i hans kungadöme som inte krossar utan befriar oss och gör det möjligt för oss att tjäna med värdighet. Och låt oss erbjuda honom de vackraste gåvorna för att uttrycka vår tro och kärlek.