P?ven till ortodoxa pr?ster: Den nicenska trosbek?nnelsen f?renar alla kristna
Pope
”Förkunnelsen av vår gemensamma tro kräver framför allt att vi älskar varandra.”
Påven Franciskus påminde om detta på torsdagen när han träffade en delegation ortodoxa präster som deltog i ett studiebesök i Rom.
Det femte studiebesöket, som arrangerades av Dikasteriet för främjandet av kristen enhet, samlade präster och munkar från de armeniska, koptiska, etiopiska, eritreanska, malankariska och syrisk-orientaliska ortodoxa kyrkorna.
I sin hälsning till gruppen på Casa Santa Marta kallade påven det årliga besöket för ett ”utbyte av gåvor”, som hjälper den teologiska dialogen att gå hand i hand med dialogen om välgörenhet.
Han noterade att det i år är 1 700 år sedan konciliet i Nicaea, det första ekumeniska konciliet, där den nicenska trosbekännelsen antogs, en trossymbol som alla kristna bekänner sig till.
”Symbol” för kristen tro
Påven Franciskus fortsatte med att utforska innebörden av termen ”symbol” i samband med den nicenska trosbekännelsen.
På en teologisk nivå, sa han, ”framställer trosbekännelsen en helhet av de viktigaste sanningarna i den kristna tron, vilka harmoniskt kompletterar varandra”.
Den nicenska trosbekännelsen, tillade han, var den första syntetiska symbol som skapades av kyrkan och var därför ”exemplarisk och oöverträffad”.
Påven sa att trosbekännelsen också har en ecklesiologisk betydelse, eftersom den förenar både sanningen och de troende som ett enda kristet folk.
”I antiken betecknade det grekiska ordet symbolon hälften av ett dokument som delats i två delar för att presenteras som ett tecken på identitet”, sa han och påpekade att den nicenska trosbekännelsen är ett tecken på vår identitet och gemenskap.
Varje kristen, tillade påven, besitter en del av symbolen, som kan uttryckas fullt ut endast när den är helt förenad med alla andra delar, vilket framgår av den nicenska trosbekännelsens ursprungliga pluralform: ”Vi tror.”
”För att föra denna bild ett steg längre skulle jag vilja säga att vi kristna, som fortfarande är splittrade, är som ’skärvor' som måste återfå enheten i bekännelsen av den enda tron.”
Kristen enhet söks i broderlig kärlek
Påven Franciskus reflekterade sedan över den andliga betydelsen av trossymbolen och påminde om att den i första hand är en lovsång som förenar de kristna med Gud.
”Föreningen med Gud sker med nödvändighet genom enheten mellan oss kristna som förkunnar samma tro”, sa han.
Påven uppmanade de kristna att känna sig förenade med kristna från alla traditioner när vi bekänner vår tro genom att förkunna den nicenska trosbekännelsen.
Han påpekade att den österländska liturgin har en fras som föregår recitationen av trosbekännelsen: ”Låt oss älska varandra, så att vi i andlig enhet kan bekänna vår tro på Fadern, Sonen och den helige Ande”.
Avslutningsvis uttryckte påven Franciskus sin förhoppning om att studiebesöket av de ortodoxa prästerna och munkarna skulle tjäna som en ”symbol” för gemenskap på kyrkans väg mot den fulla förening som Jesus bad om.
