P?ven: Att stifta fred ?r en hj?rtesak, s?rade familjer m?ste f? st?d
Pope
Sätt hjärtat i första rum - i relationer är detta det viktigaste. Det skriver påven Franciskus i det nya numret av Peterskyrkans månadsmagasin ”Piazza San Pietro” - som utforskar teman som tro, andlighet och vardagsliv genom olika bidrag, med fokus på en vandring i Peterskyrkan - som svar på ett brev som skickats till honom av Giorgio, en romersk pappa som berättar om sin svåra separationen från sin fru. ”Det är endast genom hjärtat som våra familjer kan förena de olika sinnena och viljorna och skapa fred, så att den helige Anden kan vägleda oss som nätverk av bröder och systrar, eftersom fred också är en hjärtesak”, förklarar Franciskus. Detta ”sociala mirakel”, skriver påven, är endast möjligt om vårt hjärta ”förenas med Kristi hjärta” och endast på så sätt ”kan vi stoppa och förebygga våld i familjer”.
Giorgios berättelse
Giorgio berättar i sitt brev till påven att han separerade efter fem års äktenskap och en dotter, på begäran från hans fru ”som hade en annan man”. Några år senare bad kvinnan domaren om barnets pass ”för att flytta till Aten med sin nya partner, som var av grekiskt ursprung”, men domaren gav avslag. En månad senare greps Giorgio då polisen hittade kokain i hans bil, medan hans dotter var med honom. ”I fängelset bad jag länge till padre Pio av Pietrelcina”, berättar han. ”Efter åtta dagar upptäckte, de genom ett mirakel (det var vad domarna och poliserna sa till mig), sanningen och släppte mig fri”. Sedan dömdes den före detta svärmodern och två medbrottslingar. Giorgio berättar att han har vänt ”det onda som han har varit med om till något gott för andra” och så besegrat ”hatet och hämnden” inom sig själv och tagit ”den enda väg som räddade mitt liv”, genom att ”involvera en mängd personer genom åren” som var i samma situation, ”för att få till stånd de reformer av familjerätten, som garanterar rätten för barn till separerade personer att helt enkelt kunna få älska sina föräldrar och far- och morföräldrar”. Han ber påven att tillsammans med honom ”försvara denna okränkbara rättighet för barn, som alltid måste skyddas,” och betonar att ”vi måste stoppa våldet där barn utnyttjas som medel i gräl, utpressning och övergrepp som kan leda till mycket allvarliga familjetragedier med mord och självmord”.
Ett vittnesbörd om fred
”Denna berättelse är ett vittnesbörd om fred”, kommenterar påven, "som uppmuntrar i en värld som är upphettad av krig och hat, och som i sin tur innebär en dramatisk kris för hoppet, som ändå alltid finns där för alla". Påven konstaterar att ”i egenintressernas namn, även de känslomässiga, begås våld och förtryck, i tron att man på detta sätt bygger upp sitt eget välbefinnande, men som istället skadar en själv” och att detta sker ”i invasioner och världskonflikter, liksom i det personliga livet och familjelivet”. Påven uttrycker hopp om att, i likhet med Giorgios förslag, ”det kommer att finnas fler och fler lämpliga lagar som gör det möjligt för barn till separerade föräldrar att träffas och växa upp med tillgivenhet och kärlek med alla sina familjemedlemmar”.
Stötta sårade familjer
Påven rekommenderar församlingar att ”hjälpa sårade familjer, så att barnen aldrig blir gisslan hos sin mamma eller pappa”. Ibland är man ”gisslan hos det mänskliga hjärtats själviskhet, som gör oss smaklösa. Egoism gör oss inte vackra”, tillägger påven med uppmaningen att aldrig låta barn bli gisslan "hos sin far eller mor, utan barn att älska och skydda" och att även "vara försiktiga med presenter till barn", eftersom "de kan leda till en riktig utpressning" för att rycka dem "från den andre förälderns kärlek". ”Presenter blir till en kärlekens fernissa, en illusion, som tar bort sanningen i kärleken”, skriver påven. "Ja till respekt och ömhet, ja till barmhärtig rättvisa och nej till hämnd och bitterhet”, avslutar påven. ”Nätverk och möten måste främjas för att sprida hoppet om att vi kan befrias från ondskans band” för att läka oss själva, resa oss upp och omvandla ”ondska till godhet”.