P?ven till bibliotekarierna: M? era bibliotek vara oaser f?r m?ten
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
När han talade till deltagarna vid en konferens i Vatikanens apostoliska bibliotek, ”Conservata et perlecta aliis tradere. Bibliotekarier i Dialog”, med representanter för 23 olika bibliotek från hela världen, påminde påven Franciskus de närvarande om att deras institutioner ’är kallade att föra vidare arvet från det förflutna på ett sätt som är meningsfullt för nya generationer’.
”Ni har verkligen ett spännande uppdrag”, tillade han.
Påven som bibliotekarie
I detta sammanhang övergick påven till att diskutera påven Pius XI, som av vissa forskare kallas ”bibliotekariepåven”. Faktum är att påven Pius XI var bibliotekarie vid det vördnadsvärda ambrosianska biblioteket i Milano och senare vid Vatikanens bibliotek. Påven Franciskus noterade att Pius XI ”var medveten om bibliotekens stora betydelse under en extremt orolig tid i historien, mellan två världskrig”.
”När den europeiska kulturen höll på att degenerera till en konflikt mellan ideologier, utökade påven Vatikanbibliotekets lokaler, främjade systematisk katalogisering och öppnade en skola för utbildning av bibliotekarier. Under hans beskydd blev Vatikanbiblioteket en säker tillflyktsort för många akademiker, inklusive de som förföljdes av de totalitära regimer som påven bestämt motsatte sig”, sade påven Franciskus.
Inspiration av Pius XI:s mod
Påven Franciskus betonade att bibliotekarien Pius XI:s förhållningssätt kan inspirera oss när vi i dagens värld ”står inför betydande kulturella och sociala utmaningar som kräver snabba och lämpliga svar”.
Tekniken har gjort arbete, kommunikation och studier enklare och mindre tidskrävande, konstaterade påven. Men även om nya system har inneburit stora fördelar, medför de också ett antal risker: stora databaser är rika resurser att exploatera, men deras kvalitet har visat sig vara svår att kontrollera.
Krig mot kulturen
Han fortsatte sedan med att tala om skillnaden i tillgång till tryckta samlingar mellan rikare och fattigare länder, på grund av de höga tryckerikostnaderna. ”Mindre gynnade nationer kan uppleva inte bara materiell fattigdom, utan också intellektuell och kulturell fattigdom”, varnade han och tillade att ’det finns en stor risk att det nuvarande världskriget som utkämpas fragmentariskt kommer att bromsa de framsteg som redan gjorts’.
”En risk är att kostsamma vapensystem kan hindra kulturens tillväxt och de medel den behöver för att utvecklas, eller att konflikter som förstör skolor, universitet och utbildningsprojekt kan hindra studenter från att lära sig och forska”, sa han.
Påven Franciskus fortsatte sedan med att reflektera över kulturinstitutionernas sårbarhet inför krig, våld och plundring och uppmanade till att sådana händelser ”aldrig mer ska inträffa”. Han efterlyste ett svar på ”civilisationernas sammanstötning och ideologisk kolonialism” genom att främja ”sann kultur”.
Platser för fred
Påven Franciskus varnade för uppkomsten av ”virtuella murar” utöver de fysiska och betonade sedan bibliotekariernas roll i försvaret av det historiska arvet och främjandet av kunskap och han uppmuntrade dem att se till att deras institutioner är ”platser för fred, oaser för möten och plattformar för öppen diskussion”.
Fyra principer
Som avslutning på sitt anförande uppmanade påven Franciskus deltagarna att reflektera över fyra viktiga principer i hans apostoliska förmaning Evangelii Gaudium:
För det första, sa han, ”tiden är större än rummet”. Han påminde bibliotekarierna om deras roll som kunskapens väktare och uppmanade dem att skapa utrymmen för reflektion och öppenhet för det transcendenta. Detta, menade han, främjar långsiktiga studier och en ny humanism.
För det andra, fortsatte han, ”råder enhet över konflikt”. Med detta uppmuntrade påven Franciskus en respektfull akademisk debatt och strävan efter ett gemensamt syfte trots olika perspektiv.
För det tredje sa han att ”verkligheten är viktigare än idéer”. Han betonade vikten av att balansera kritiskt tänkande med praktiska, välgrundade beslut, samtidigt som man respekterar verklighetens företräde.
Slutligen uppmanade han deltagarna att reflektera över idén att ”helheten är större än delarna”. Detta, avslutade han, är en uppmaning att erkänna att mänskligheten är sammanlänkad och att det är ett ansvar att förena lokala och globala intressen och alltid sträva efter det gemensamma goda.
