COP29. P?ven: Inga fler f?rseningar och ingen mer likgiltighet
Salvatore Cernuzio - Vatikanstaten
Det är en fråga om ”rättvisa”, inte ”generositet”: de rika länderna, med tanke på så många grava beslut i det förflutna, borde förbinda sig att ”efterskänka skulderna till länder som aldrig kommer att kunna betala tillbaka dem”, och komma ihåg att det mellan norra och södra delen av världen finns en verklig ”ekologisk skuld” kopplad till ” obalans i handeln med effekter på miljön” och till ”oproportionerlig användning av naturresurser” under långa tidsperioder. Till de över 50 000 deltagarna i COP29 i Baku, Azerbajdzjan, upprepar kardinalstatssekreterare Pietro Parolin påven Franciskus vädjan. Samma appell som framfördes i Jubelårets bulla denna gång åtföljd av den dubbla uppmaningen att införa en ny djärv och kreativ "internationell finansiell arkitektur” och att genom klimattoppmötet visa att ”det finns ett internationellt samfund som är redo att se bortom särintressen och sätta mänsklighetens goda och vårt gemensamma hem, som Gud har anförtrott vår omsorg och vårt ansvar, i centrum”.
Värna om skapelsen och freden
I meddelandet som lästes upp av kardinal Parolin tar påven Franciskus upp de vetenskapliga data som tydliggör att det inte finns mer tid och att inga fler förseningar är tillåtna: ”Att skydda skapelsen är en av vår tids mest brådskande frågor. Vi måste också erkänna att det är nära sammankopplat med bevarandet av freden”. COP29 äger rum just i ett sammanhang som präglas av ”växande besvikelse över multilaterala institutioner” och ”farliga tendenser att bygga murar”.
Egoism - individuell, nationell och hos maktgrupper - underblåser ett klimat av misstro och splittring, som inte svarar mot behoven i en värld av ömsesidigt beroende där vi bör agera och leva som medlemmar av en enda familj som bor i samma sammankopplade globala by.
En kultur av respekt för livet och människans värdighet
”Den ekonomiska utvecklingen har inte minskat ojämlikheterna”, skriver påven, ”tvärtom har den främjat prioriteringen av vinst och särintressen på bekostnad av skyddet av de svagaste och bidragit till att miljöproblemen gradvis har förvärrats.” För att vända trenden och skapa en kultur av respekt för livet och mänsklig värdighet är det enligt påven nödvändigt att ”förstå att de skadliga konsekvenserna av olika livsstilar påverkar alla och att planera framtiden tillsammans, att se till att lösningar föreslås ur ett globalt perspektiv och inte bara för att försvara några få länders intressen”.
Låt det historiska och nuvarande ansvaret bli konkreta och framsynta åtaganden för framtiden, så att det ur dessa veckors arbete kan växa fram Ett nytt globalt finansieringsmål (NCQG, New Collective Quantified Goal) - ett av de mest angelägna målen för denna konferens.
Utlandsskuld och ekologisk skuld, två sidor av samma mynt
Ansträngningar måste då ”göras för att hitta lösningar som inte ytterligare undergräver utvecklingen och anpassningsförmågan i många länder som redan är tyngda av förlamande ekonomiska skulder”. ”När vi diskuterar klimatfinansiering är det viktigt att komma ihåg att ekologisk skuld och utlandsskuld är två sidor av samma mynt, som intecknar framtiden”, betonar påven.
En ny internationell finansiell arkitektur
Den ” huvudsakliga” uppmaningen är därför att ” söka en ny internationell finansiell arkitektur” som är ” djärv, kreativ och baserad på principerna om jämlikhet, rättvisa och solidaritet” men framför allt ” har människan i centrum”.
En ny internationell finansarkitektur som verkligen kan garantera alla länder, särskilt de fattigaste och de som är mest utsatta för klimatkatastrofer, både koldioxidsnåla och välfördelade utvecklingsvägar som gör det möjligt för alla att nå sin fulla potential och se sin värdighet respekterad.
De mänskliga och tekniska resurserna finns där för att ”vända utvecklingen” och ”fortsätta den goda cirkeln med en verkligt mänsklig och inkluderande hållbar utveckling”.
Heliga stolens stöd
Kardinal Parolin utlovar å påvens vägnar den Heliga stolens stöd i alla dessa insatser, i synnerhet inom området för integrerad ekologisk utbildning och för att öka medvetenheten om miljön som ett ”mänskligt och socialt problem på flera nivåer” som framför allt kräver ett tydligt åtagande från allas sida: ”Vi kan inte låta det vara och titta åt andra hållet. Likgiltighet är delaktig medskyldig till orättvisa”. Och det finns ingen tid längre för likgiltighet.
Vi kan inte frånsäga oss ansvaret genom distans, slarv eller ointresse. Detta är vårt sekels verkliga utmaning.
