蜜桃交友

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

Påven Franciskus inledde andra dagen av sin apostoliska resa i Kazakstan, onsdagen den 14 september, med att tala vid öppnandet av den sjunde kongressen för ledare av världs- och naturreligioner, . Kongressen hålls i Självständighetspalatset i landets huvudstad Nur-Sultan och omkring hundra ledare och representanter för religioner och internationella organisationer från femtio länder deltar – imamer och patriarker, rabbiner och buddistiska munkar, muftis och diplomater. Inledningsvis ber de alla tillsammans, tyst, och var och en på sitt språk och enligt sin tro.

Påven inleder som vanligt sitt med hälsningsorden “Bröder och systrar”, som idag får en särskild betydelse. ”Tillåt mig att vända mig till er med dessa direkta och familjära ord…”, säger påven och lägger till att ”detta broderskap” ”enar oss alla, som söner och döttrar av samma himmel”.

Broderlig väg

Påven hoppas att man i detta land, som ligger längs den antika sidenvägen och där historier, idéer, trosinriktingar och hopp har flätats samman, än en gång kan vara en mötesplats för olikheter. ”Ett nytt sätt att mötas på, centrerat på mänskliga relationer i respekt, ärlighet i dialogen, det väsentliga värdet av var och en samt samarbete, som en broderligt väg att vandra på tillsammans mot fred”.

Fundamentalism korroderar varje tro

Påven håller handen på bröstet och böjer sitt huvud innan han inleder sitt långa tal, där han citerar  Seneca och Leopardi men framför allt Abai, Kazakstans mest kända poet. Påven tar just poetens ord till hjälp för att betona att världen behöver en "autentisk religiositet" och understryker: ”Det är dags att vakna upp från denna fundamentalism som förorenar och korroderar varje tro och att göra hjärtat klart och medkännande”.

Religion som svar på törst efter fred

Påven talar om hur man i detta land har styrts av en statlig ateism där ordet religion skapade besvär och förklarar att ”religionerna är inte problem, utan en del av lösningen för en mer harmoniskt samlevnad”. ”Sökandet efter transcendens och broderskapets heliga värde kan i själva verket inspirera och belysa de val man tar inom ramen för de geopolitiska, sociala, ekonomiska, ekologiska, men i grunden andliga kriser, som går genom många av dagens institutioner, inklusive demokratier, och som äventyrar säkerheten och harmonin mellan folken. Vi behöver därför religion för att svara på världens törst efter fred och törsten efter det oändliga som bor i varje människas hjärta.”

Religionsfrihet grundläggande

Förutsättningen är dock religionsfrihet, betonar påven och understryker att den är en grundläggande rättighet som måste främjas överallt och inte kan reduceras till gudstjänstfrihet.   “Bröder och systrar, vi är fria varelser”, säger påven. “Att förvisa livets viktigaste bekännelse till den privata sfären skulle beröva samhället en extraordinär rikedom. Tvärtom, att främja en miljö där religiösa, etniska och kulturella skillnader samexisterar respektfullt är det bästa sättet att lyfta fram de specifika egenskaperna hos var och en, för att förena människor utan att göra dem likadana och främja de högsta ambitionerna utan att dämpa dem.”

Utmaning efter pandemin

Påven övergår sedan till att tala om globala utmaningar och uppmanar världens religiösa ledare att reflektera över deras roller i en ”andlig utveckling av mänskligheten under tiden efter pandemin”. ”Covid 19 har ställt oss alla på samma nivå. Det har fått oss att förstå, som Abai sa, att ’vi inte är demiurger, utan dödliga’ - vi är alla ömtåliga och i behov av hjälp och ingen är helt och hållet autonom eller oberoende. Nu får vi inte förslösa behovet av solidaritet, som vi kände, genom att fortsätta som om ingenting hade hänt”.

Nej till falska begrepp om allmakt

Påven varnar för att “falla in i falska begrepp om allmakt, som har väckts av tekniska och ekonomiska framsteg och som i sig inte är tillräckliga". Se upp för att "trassla in sig i vinstens och avkastningens snaror, som om de vore botemedel mot alla sjukdomar", "stödja en ohållbar utveckling, som inte respekterar skapelsens gränser" eller "låta sig bedövas av en förvirrande konsumtion, eftersom varor är till för människan” och inte tvärtom, betonar påven.

Gemenskapens hantverkare

De troende är kallade att vara vårdande efter pandemin, säger påven och förklarar att det vill säga att “ta hand om mänskligheten, i alla sina dimensioner och bli ’gemenskapens hantverkare’”. Det handlar konkret om att lyssna på de svaga och ge dem en röst, för en global solidaritet, förklarar han. ”Så många som än idag inte har säker tillgång till vaccin! Vi står på deras sida och inte vid sidan av dem som har mer och ger mindre -låt oss bli profetiska och ha modiga samveten, låt oss stå nära alla men särskilt de alltför många bortglömda idag, de marginaliserade, de svagaste och fattigaste delarna av samhället och dem som lider i hemlighet och i tysthet, långt ifrån rampljuset”.

Ojämlikhet och orättvisa – värre virus än covid

Detta är inte “bara en väg för att vara mer känsliga och solidariska”, förklarar påven, utan “en vandring mot en läkning av våra samhällen” ”Så länge ojämlikheter och orättvisor fortsätter att härja upphör inte virus som är värre än covid att spridas: de av hat, våld och terrorism”.

Behov av fred

Påven fortsätter att tala om behovet av fred och påpekar att ansvariga för världens religioner sedan decennier för dialog om fred, men att vi än idag står inför krig och ett klimat av upprörd konfrontation och oförmågan att ta ett steg tillbaka och nå ut till den andre. ”Hur kan vi tro att vår tids människor, och de många som lever som om Gud inte fanns, ska motiveras att engagera sig i en respektfull och ansvarsfull dialog om de stora religionerna, som utgör många kulturers och traditioners själ, inte engagerar sig aktivt för freden?”

Möte och dialog

“Medvetna om det förflutnas fasor och misstag, låt oss enas i ansträngningarna, så att den Allsmäktige aldrig mer blir gisslan för den mänskliga maktens vilja", är påvens innerliga vädjan. "Gud är fred och leder alltid till fred, aldrig till krig", betonar han. Därför, förklarar han, måste vi göra ännu mer "för att främja och stärka behovet av att man löser konflikter genom "möte, dialog, tålmodiga förhandlingar" och inte genom tvivelaktiga skäl till våld, med vapen och hot". Så blir freden inte ”ett bräckligt resultat av desperata förhandlingar", utan "frukten av ett ständigt bildande åtagande", som främjar de nya generationernas drömmar om utveckling och framtid – låt oss investera i utbildning och inte vapen, vädjar påven.

Likgiltighetens vanhelgande rökelse

En ytterligare utmaning är att ta emot våra bröder och systrar: ”Idag råder en stor ansträngning att acceptera människan”, förklarar påven. ”Varje dag kasseras ofödda, barn, migranter och äldre. Många bröder och systrar dör som offer på vinstens altare som är insvepta i likgiltighetens vanhelgande rökelse. Men varje människa är helig.”

Påvens blick riktas mot aktuella händelser, på "de stora förflyttningar av befolkningar, orsakade av krig, fattigdom, klimatförändringar, av sökandet efter ett välbefinnande som den globaliserade världen tillåter oss att känna till, men som ofta är svår att komma åt". Inför denna ”stora migrationen”, noterar påven att instinkten är att försvara sina förvärvade säkerheter och stänga dörrarna av rädsla och att "det är lättare att misstänka främlingen, anklaga och döma honom än att lära känna och förstå honom. Men det är vår plikt att komma ihåg att Skaparen, som vakar över varje varelse, uppmanar oss att ha en blick som liknar hans, en blick som känner igen broderns ansikte”.

Konsten att vara gästfria

“Låt oss återupptäcka gästfrihetens, välkomnandets och medkänslans konst”, uppmanar därför påven. “Låt oss också lära oss – lägger han till – att skämmas. Ja, det är ur känslan av en sund skamkänsla som medkänslan för den lidande människan föds, och sinnesrörelsen och förundran över dennes tillstånd och öde att känna sig delaktig i”. Det är “medlidandets väg som gör oss mer mänskliga och troende”. ”Det är upp till oss att, förutom att varje dag bekräfta människas okränkbara värdighet, lära ut hur man lider med andra, för att endast så märker vi hur våra ansträngningar för mänskligheten verkligen blir mänskliga.”

Vårda skapelsen

Här går påven över till att tala om den globala utmaningen att vårda skapelsen och behovet av att skydda vårt gemensamma hem från omstörtning och vinstlogik för framtida generationer. “Låt oss ena våra krafter även inför denna utmaning”, ber påven. ”Virus som covid-19 som, även om de är mikroskopiska, kan förstöra de stora ambitionerna om framsteg och som ofta är kopplade till en försvagad balans, till stor del på grund av oss, med naturen som omger oss”. Vi har exempel på detta framför våra ögon, förklarar påven och nämner avskogning, illegal handel med levande djur och intensiv uppfödning. “Det är en mentalitet av utnyttjande som vanställer det hem vi bor i”, säger påven. ”Och inte bara det: det leder till att den respektfulla och religiösa visionen av världen, som Skaparen önskat, förmörkas".

"Framåt tillsammans!"

“Låt oss gå framåt tillsammans så att religionerns vandringar blir alltmer vänsklapliga”, avslutar påven. Han tackar Kazakstan för sin “ansträngning att alltid försöka att ena, skapa dialog och vänskap. Detta är ett exempel som Kazakstan ger oss och som vi måste följa.” “Vi söker inte falska försonande synkretismer, utan håller våra identiteter öppna för 'alteritetens mod' och broderligt möte".