P?ven till Madagaskars biskopar ”En s?ningsman ?verger inte sin ?ker”
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
Efter att ha bett tidegärden tillsammans med Karmelitsystrarna i deras kloster i Antananarivo, begav sig påven till Andohalo katedralen vigt till Jungfru Marias Obefläckade Avlelse, för att möta landets biskopar. Kardinal Désiré Tsarahazana, ärkebiskop av Toamasina, hälsade påven välkommen. Madagaskar omfattar 5 katolska ärkestift och 17 stift.
Påven höll ett långt tal och valde att tala fritt flera gånger. Temat för resan i Madagaskar är ”Hoppets såningsmän” och han utgick från det, när han uppmuntrade dem att inte tappa hoppet: ”En såningsman kan konsten att vänta på att det växer, medveten om att det är många faktorer inblandade. Han väntar med kärlek till sin åker och faller inte för frestelsen att överge sin åker.”
En biskop kan inte kontrollera allt
”En herde som sår måste undvika att kontrollera allt: det är omöjligt. En såningsman går inte ut på åkern och gräver upp fröet varje dag för att se om det växer”, sa påven. ”Nej, en herde som sår undviker att kontrollera allt – kontrollörer tillåter inte någon att växa. Herden som sår måste ge utrymme för initiativ, låta växa vid olika tidpunkter: inte kräva att alla växer lika fort, och med samma form. Livet varierar, alla har sitt eget sätt att vara på, sitt sätt att växa. Den typen av uniformitet är inte kristen.”
Tre närheter
Vidare talade påven till sina bröder biskoparna om närhet och biskopens tre främsta närheter:
”Först och främst måste biskopen vara nära Gud. Hans första uppgift är att be”, sa påven och uppmanade dem till att rannsaka sitt böneliv.
Närheten efter det är att vara tillgänglig för sina präster: ”Om ni upptäcker ett missat samtal från någon av era präster så ring upp honom, om inte samma dag så dagen därpå. Du kanske inte har tid att ta emot honom, men ring tillbaka. Prästen måste veta att han har en fader.
Den tredje närheten är närheten till folket. En biskop som vänder sig bort från folket, som känslan för dem och blir en tjänsteman med titlar.
Bristen på prästkallelser
Avslutningsvis talade påven om kallelser till prästämbetet och uppmanade biskoparna till försiktighet: ”Låt er inte luras av bristen på antal prästkallelser, och ta alla utan att urskilja kandidaterna.”
”Jag vet inte, om det är lika vanligt här för er, eller om ni är friare i era bedömningar, men i vissa länder i Europa är situationen sorgsam. Bristen på prästkallelser driver biskoparna att inte se över kandidaterna som kanske har utvisats från andra seminarier eller ordnar på grund av omoral eller andra opassande läggningar. Var försiktiga. Låt inte vargen komma in i flocken.”
