蜜桃交友

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

I sin predikan tackade påven för deras varma mottagande. ”Tack för er närvaro, trohet och ljusa vittnesbörd” sa påven och underströk att kyrkan i Madagaskar är än vackrare i Herrens och hela världens ögon tack vare dem.

Vittnar om mötet med Gud

Påven sa till systrarna att de ”är det levande vittnesbördet för önskan” som finns i ”varje människas hjärta” att möta Gud. ”Vi frestas alltid att tillfredsställa önskan om evighet på flyktiga sätt” sa påven och hyllade det kontemplativa livets för att, som fyrar på haven, lysa upp vägen till hamnen för såväl dem som står nära men framför allt för dem långt borta.

”Ett kloster är alltid en plats dit världens smärta når” sa påven vidare och önskade att deras kloster ska vara mottagande, i respekt för det kontemplativa livet, och lyssnande, särskilt för de allra olyckligaste människorna. ”Var uppmärksamma på ropet” på hjälp från män och kvinnor som har det svårt, sa påven och uppmanade dem att också helhjärtat lyssna på folket.

Påven påminde dem om att “Tron är de fattigas största ägodel!” och att det därför ”är mycket viktigt att denna tro förkunnas, stärks i dem och verkligen hjälper dem att leva och hoppas”.

Jesu eld

Påven uppmuntrade systrarna vidare: “Med er bön tar ni, som mödrar, barnen på era axlar och bär dem mot det förlovade landet”. ”Vad skulle kyrkan och dem som lever i mänsklighetens utkanter i Madagaskar vara utan er?” frågade han sig.
Påven hänvisade till orden i psaltarpsalmen 119, «Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök, men dina stadgar glömmer jag inte.» och sa “ibland, nästan utan att vilja det, tar vi avstånd och faller in i” rutiner men det spelar ingen roll hur gamla ni är eller hur svårt ni har att gå … ni är inte vinsäckar som har skrumpnat i rök utan stockar som brinner ner i elden som är Jesus, han som aldrig sviker.

Påven tackade avslutningsvis för denna stund tillsammans och inbjöd till böner om att evangeliet ska blomma i hela folkets hjärta.