P?ven ringer de fattigas ?ngel i Haiti, sr. Pa?sie
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Syster Paësie, som tar hand om gatubarn i Haiti, fick ett telefonsamtal från påven Franciskus den 3 februari. Påven hade läst hennes berättelse i och ville tala personligen med den franska ordenssystern som sedan 1999 befinner sig i Port-au-Prince för att ägna sig åt barnen i huvudstadens största slumområde, Cité Soleil, där Kizito-familjen tar hand om 2 500 barn. Syster Paësie berättar om samtalet och sitt arbete i en intervju med Pope.
Påvens tack
Hon blev förvånad över samtalet, säger hon. Påven tackade henne för arbetet med barnen. Han försäkrade henne om sina böner - något som rörde henne djupt. Det som verkligen berörde henne var den Helige Faderns röst som hon berättar var mycket öm och vänlig. Omedelbart efter samtalet berättade hon om det för sin gemenskap och team och även för några av barnen. Detta gav glädje och hopp till många, förklarar hon, eftersom påvens hälsning inte bara var till henne, utan även till barnen och de fattigaste i Haiti.
Kidnappningar
På frågorna om hon känner sig säker efter kidnappningen av sex ordenssystrarna förra månaden och varför gängen in sig på ordensfolket när kyrkan står på de mest utsattas sida, svarar hon:
Kidnappningarna i Port-au-Prince drabbar alla nivåer i samhället. Vissa personer kan vara särskilt utsatta, till exempel de mycket rika som uppenbarligen kidnappas för att utkräva lösensummor. Ibland kidnappas också enkla förbipasserande, resenärer i kollektivtrafiken, personer som inte är särskilt rika. I fallet med de sex ordenskvinnorna är det svårt att säga... Jag fick inte känslan av att kyrkan var någon särskild måltavla. De agerade i hopp om en lösensumma. Ibland kan det bero på livsstilen hos vigda personer, präster eller nunnor. I människors medvetande kan vissa förknippas med den rikare kategorin. Men vi kan inte generalisera. På grund av sin funktion står vissa ordensfolk mycket nära de fattiga, andra mindre.
Kyrkans närvaro
Hur skulle framtiden se ut för gatubarnen om kyrkan inte hjälpte dem? Sr. Paësie berättar:
De skulle verkligen lämnas åt sitt öde och sin fattigdom. Vad skulle det bli av dem? Det vet bara Herren. Men för några dagar sedan sa några mammor till mig: "Syster, om du inte var där skulle vi alla vara döda". Jag tror att de överdrev lite, men det är vad de tänker, det är vad de uttrycker. Ibland undrar jag till och med hur personer lyckas överleva i flera dagar utan att äta och klara sig utan något alls. Herren är närvarande. Jag tror att svaret är detta: Han är där för dem. Han kan vara närvarande genom mig eller på något annat sätt. Men Han överger aldrig sina barn.
